Helvetesfrö favorit i fröhyllan

Det ser ut lite som ett bränt sesamfrö, men det är kolsvart redan från början – kalonjifröet, mitt allra bästa brödfrö! Det har mycket egen smak och det räcker med att få ett endaste litet frö i munnen för att man ska känna det. Fröet, som även kallas svartkummin, nigellafrö, lökfrö, charnushka eller just helvetesfrö kommer från en ranunkelväxt vid namn Nigella Sativa som har sitt ursprung i sydvästra Asien.

I Stockholm hittar man dem bland annat i Hötorgshallen där jag även sett dem i en påse etiketterad grekisk brödkrydda, då blandade med sesamfrö.

Brödet i grytan

Det finns flera poänger med att baka sitt bröd i en gryta. En av dem är att även om man råkar ha en lite lös och på andra sätt bångstyrig deg, så får man i slutänden ett runt och fint bröd som inte kommer att flyta ut till en pannkaka. En annan, och på sätt och vis intressantare poäng, är att det i grytan bildas en fuktig och bra miljö för brödet som på sätt och vis liknar en riktig bageriugn. Fukten, som man inte behöver tillsätta eftersom den kommer från brödet självt, gör att brödets yta håller sig mjuk och elastisk så att det kan få bästa tänkbara volym.

Om man tänker sig motsatsen, att luften är het och torr, kommer brödet snabbt att bilda en hård skorpa som liksom stänger inne degens jäskraft i brödet. Jag har hört bagare tala om att brödet ”knyter sig” och jag kan förstå hur de menar. Dessutom ger den där fuktiga luften en skorpa med fin lyster i. Den där fuktiga luften brukar man ju ofta åstadkomma på något vis, till exempel genom att hälla in vatten eller lägga in några isbitar på en plåt som man har stående i ugnen, men bakar man i en gryta behöver man alltså inte det. Fortsätt läsa Brödet i grytan