Nitton timmar var inte nog

Jag hittade ett tyskt recept på pumpernickel som jag tyckte verkade spännande. Det bestod enbart av rågsurdeg, rågmjöl och rågkärnor och skulle bakas mycket länge. Allt såg mycket bra ut längs vägen, men när jag plockade ut brödet (efter en timme i 150 grader och ytterligare arton i 120 grader) var det trots allt inte färdigbakat i mitten.

Det hade den speciella lite brända doften som jag förknippar med pumpernickel, och kanterna smakade bra. Jag ska ge det ett försök till, men då tror jag att jag nöjer mig med att fylla formen till hälften för att få ett mindre bröd som förhoppningsvis blir genombakat.

 

Bauernmädchen mit pumpernickelbroten

Genau-Frau_mit_Pumpernickel

Jag har alltid tänkt att pumpernickel per definition är ovanligt små rågbröd runda som falukorvar, men att döma av denna fantastiska bild från tyska Wikipedia är så inte fallet – de kan tydligen vara fyrkantiga och stora som lecablock också.

När jag tittar runt efter recept på pumpernickel inser jag också att det inte tycks finnas någon allrådande sanning om hur de ska bakas. Enbart med rågkärnor och rågmjöl enligt Jan Hedh, med rågkärnor, solrosfrön och linfrön enligt Johan Sörberg. Bakas två timmar säger den ene, bakas 10–12 timmar säger den andre. Det måste väl betyda att man kan göra lite som man vill. Jag har börjat med en skållning på rågkärnor, lite rågmjöl och en liten klick surdeg som ska få stå 24 timmar. Sen får vi se. Hur vill ni har er pumpernickel?