[nivoslider id=”214″]
Fem gram jäst visade sig vara precis lagom för min deg, bullarna jäste fint över natten. Och min natt var då ungefär sex timmar lång – har man sovmorgon kan man nog plocka bort ett gram eller två. Här kommer recept!
2 pkt saffran
1 tsk rom (eller annan god sprit)
1 tsk mörkt muskovadosocker
– – –
250 g vatten (kallt)
250 g mjölk
5 g (1 tsk) färsk jäst
150 g smör
900–950 g vetemjöl
200 g strösocker
6 g salt
Rör ihop saffran, sprit och socker i förväg, gärna dagen innan. Blanda alla ingredienser och knåda, för hand eller med maskin, till en smidig deg. Efter att jag rört ihop alla ingredienser i en bunke tog jag upp degen på bänken och knådade för hand. Det tog tio minuter eller lite mer. Jag är annars inne på att baka utan att knåda, men när det kommer till söta degar så har jag inte kommit på någon bra knådfri metod. Men det gör inget, det är kul att knåda lite nån gång ibland också. I början är degen ganska kladdig, men man får stå emot frestelsen att tillsätta mer mjöl om man vill ha en riktigt saftig bulle.
Efter knådningen fick degen vila ungefär 45 minuter. Under tiden gjorde jag en fyllning av 200 g smör, 150 g socker, finrivet skal från en apelsin och fröna från 2/3 vaniljstång.
Kavla sedan ut degen till en rektangel, bred på fyllningen och vik långsidorna mot mitten så att de överlappar varandra. Skär remsor, cirka 2 cm, och snurra ihop till bullar. Mina vägde runt 75 g. Blir det en deghörna över kan man skära småbitar av den och stoppa in under de bullar som ser minst ut. Jag stänkte lite vatten på bullarna (ca 30 bullar som rymdes på två plåtar) och ställde dem sedan i en avstängd ugn att jäsa under natten.
På morgonen tog jag ut plåtarna, satte ugnen på 250 grader och lät den bli ordentligt varm. Jag lade lite muskovadosocker på några av bullarna och skjutsade sedan in dem i ugnen igen. Jag skruvade ner till 200 grader och satte på varmluftsfläkten eftersom jag bakade av båda plåtar samtidigt.
Efter cirka 7 minuter bytte jag plats på de båda plåtarna och lät dem stå ytterligare 5 minuter. Totalt 12 minuter alltså. När jag tog ut dem penslade jag med sockerlag (koka upp 1/2 dl vatten och 1/2 dl socker, 1/3 vaniljstång).
Goda bullar. Mycket goda!
Uppdaterat (två tips som jag glömde att nämna): Man kan lägga smöret i lite plastfolie och banka på det med en kastrull så blir det mjukt och går lättare att knåda ner i degen. Och så kan man vispa ner 1 msk mjöl i smörfyllningen (gärna med elvisp). På så vis brukar mer av smöret stanna i bullen.
Är det 5 gram jäst som menas? Måttantalet verkar ha fallit bort. 🙂
Aha, just så. Tack för påpekandet!
Ja, det är inte mycket som ska till 😀
Kramar <3<3<3
verkar vara fler enheter som fallit bort – men antat det ska vara g…
det var väl självaste … Men nu är alla g:n på plats!
Jag undrar vad du gjorde av fyllningen? Förstod inte riktigt när den petades in och var!
Ah, det var nog lite otydligt, har försökt förklara bättre nu. Upptäckte att jag glömt sockret i fyllningen också, jag är visst lite ringrostig …
Ingen fara, nu blev det mycket bättre! Kul att du är tillbaka, du fick in mig i köket och det är jag väldigt tacksam för.
Det här testar vi nu ikväll!
De ser fantastiskt goda ut!! Jag undrar om det behövs rom i för jäsningen eller om man kan dubbla mängden socker istället.
Att använda rom har nog inget med jäsningen att göra. Den är till för att få ut så mycket av saffranet som möjligt. Funkar säkert med annan god sprit också.
Tack för svaret!
Du är tillbaka! Mitt liv är bättre igen!
Hemkommen efter surdegskurs med Manfred på Saltå Kvarn är min bakinspiration på topp igen. Och hur glad blir jag inte då när jag av en ren slump ser att du bloggar igen!?! Härligt. Välkommen tillbaka!
Tack, tack! Och hoppas det var en bra kurs. Han har mycket surdeg i sig, den där Manfred!
Hej och tack för inspirerande recept! Jag undrar en sak, ska mjölken och smöret också vara kallt?
Japp, kallt. Man kan lägga smöret i lite plastfolie och banka på det med en kastrull så blir det mjukt och går lätt att knåda ner i degen.
Tusen tack för svaret! Bakade bullarna igår och de blev fantastiskt goda!!! Vilken glädje att du har börjat blogga igen 🙂
Jag testade dessa i helgen. De blev goda, inget fel på smaken. Men annars var de en ren katastrof. Utseendemässigt så liknar de mest en tillplattad degklump. Degen var väldigt svår att ha å göra med… Eller så är jag mer en bröd- än bullbakare…
Hej! Tack för ett supergott recept! Ville bara fråga ifall samma princip kan fungera till vanlig vetebullsdeg, alltså knåda degen i form?
Hej!
Nu har jag också gjort dessa bullar. Hade nog gärna haft mer saffran…
Jag sa till min hustru att hon måste påminna mig att inte baka sötbröd! Det är verkligen inte min grej men finliret. Fast det kanske har med att göra att jag uppskattar ett gott bröd så mycket mer än bullar!
Då passade det bättre med rågsurdegsbrödet som jag gjorde samtidigt…
Jäkligt goda bullar Martin! Degen var mycket riktigt väldigt kladdig och trots din varning var jag sugen på att fylla på med mer mjöl … men en stunds knådande löste det.
Jäste dem över natten (eh, 10h) i källaren, 13-14 C borde vara lagom tyckte jag. Nope, de hade knappt jäst nånting. Så de fick stå ett par timmar i varma köket.
Ett grymt bra recept! Jag satte degen och bakade ut den i fredags kväll med ca 3 g jäst och utan saffran. Den fick jäsa 15 timmar i rumstemperatur och resultatet blev något täta men saftiga bullar med ett kolaliknande täcke. Dessutom märkte jag ingen försämring till söndagen då resten av bullarna gick åt. Tack Martin för inspiration och recept!
Visst fungerar de fantastiskt bra som vanliga kanelbullar! Två av varandra oberoende källor beskriver dem som de godaste bullar de smakat. Ikväll kör jag en ny omgång. Jag byter ut ca 20 g av strösockret i fyllningen mot muscovadosocker – det blir rejält kladdigt på plåten, men det är det värt för att få den segt knäckiga botten på bullen.
Vilket underbart recept! Efter varsam men idog bearbetning blev degen smidig, mjuk och len som sammet. Ett tag funderade jag på om jag verkligen skulle baka ut degen eller bara kela med den.
Inmundigandet av de färdiggräddade bullarna kan närmast liknas vid en religiös upplevelse – det var som att äta solsken och kärlek. Jag vill aldrig äta några andra bullar. Tack, Martin.
kul att höra!