Den gråa semlan

Jag hörde en fin historia idag. Jag pratade med Robin Edlund på bageriet Cum Pane i Göteborg om att baka med småskaligt producerat mjöl och de skiftningar i kvalitet som det för med sig. Han berättade då följande sedelärande historia.

När man maler vetemjöl fuktar man kornen innan de åker in i kvarnen. Det gör man för att de ska bli lite mjukare och malas bättre. Förra vintern var det dock så kallt att Limabacka kvarn, som levererar mjöl till Cum Pane, inte kunde göra det. Fuktade man kornen skulle de praktiskt taget frysa till is och bli omöjliga att mala. Istället malde man de torra kornen vilket fick till följd att skalen sprack på ett oönskat sätt och gav det färdiga mjölet en lite gråaktig färg. Det gråaktiga mjölet gav så småningom också gråaktiga semlor i Cum Panes bageri. Och vem vill ha en grå semla?

Men, och det är nu vi kommer till sensmoralen i historien, då kunderna fick höra historien bakom de gråa semlorna hade man full förståelse för den udda semlan. Kanske tyckte man till och med om den lite extra!

Fint, inte sant!

4 reaktioner på ”Den gråa semlan”

  1. Jag skulle absolut kunna köpa en grå semla, efter att fått den förklaringen.

    Såg på E-nummer på TV häromdan och konstaterade att vi i vår familj ätit hemslaktat och hemlagat så länge att vi ställt om kroppen att inte lockas lika mycket av färgen på mat och bröd.

    Kramar <3<3<3

      1. Jag antar att det är det engelska programmet som går på svt och heter just E-nummer. Sök på svtplay.se så hittar du det…

  2. Jag har följt dig i flera år, men första gången här, på nya bloggen. Man måste nog kalla dig för ”brödromantiker” 😉
    Fortsatt lycka till!

    /Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *