Jamen det är ju det jag har! Med risk för att förvandlas till Mannen som gick ner i källaren och försvann har jag inrett mig en liten bagarstuga i källaren. Jag har ett projekt på gång som kräver väldigt mycket bakning, alltså verkligen ovanligt mycket bakning, och för att jag inte fullkomligt ska ta över husets kök slutade det med att jag tog det där lilla rummet innanför tvättstugan i besittning. Fortsätt läsa Å, den som ändå hade en liten bagarstuga i källaren …
Etikett: ugn
På med kastrullen!
Ett problem som lätt uppstår när man bakar ett bröd i en vanlig hemmaugn är att den heta och torra ugnsvärmen ger brödet en hård skorpa långt innan brödets innanmäte hunnit expandera. Brödet stänger in sig i skorpan och kan inte resa sig. Resultatet blir ett onödigt kompakt bröd. Ett sätt att komma runt problemet kan vara att ha en baksten i ugnen och att hiva in vatten på en plåt i botten av ugnen. Bakstenen ger en jämn och bra värme medan vattnet förångas och hjälper ytan att hålla sig mjuk, så att brödet kan växa.
Men det finns andra, enklare sätt. Jag har tidigare skrivit om hur man kan baka brödet i en gryta. Grytan blir till en egen liten bakugn med jämn och fin värme där brödet kan expandera och resa sig i lugn och r0. Idag testade jag en ännu enklare metod: att sätta en upp och nedvänd kastrull över brödet, som en hatt liksom. Och det funkade hur fint som helst! Efter 20 minuters bakning tog jag av kastrullen och bakade sen ytterligare 20 minuter för att brödet skulle få en ordentlig skorpa. Brödet jag bakade är förresten en hyllning till grahamsmjölet med lika delar graham och vanligt vete, en klick honung och lite yoghurt.
Det stora varmluftsexperimentet
Jag har aldrig förstått mig på varmluftsfunktionen i ugnen. Alltså, jag har inte haft något emot den, jag har bara inte förstått hur och när man ska använda den. Man hör ju ibland att just varmluft ska vara så bra för brödbak, men jag har envisats med den klassiska över- och undervärmen tillsammans med en baksten. Idag gjorde jag i alla fall slag i saken och satte på varmluften. En kavring, en gotlandslimpa och ett äppel- och durumbröd bakade jag på vanlig plåt, utan baksten och med varmluftsfunktionen på.
Det brukar ju sägas att man ska sänka temperaturen med 2o grader och så gjorde jag. Kavringen, som jag bakade i form stående på ett galler, blev utmärkt bakad efter 45 minuter i 190 grader (jämfört med 210 grader som jag annars haft till det brödet). Gotlandslimpan fick även den stå sina 60 minuter i 190 grader, men den behövde lite mer tid för att få sin tjocka goda skorpa. Det ljusa durumbrödet som jag bakade på 240 grader (mot 250 vanligtvis) fick visserligen en mycket välgräddad och fin undersida, men var annars inte perfekt. Jag misstänker att ingångstemperaturen blev så hög att brödet liksom knöt sig – att skorpan bildades för snabbt och att det i sin tur ledde till att brödet inte kunde expandera som det ville. Jag ska testa på 210 eller 220 grader nästa gång.
På det hela taget ändå ett rätt så spännande experiment. Alla bröden blev väldigt jämnt bakade och fick jämn och bra färg runtom. Kanske kan det vara något det här med varmluft, jag ska försöka lite mer. Det ska bli kul att se hur ett surdegsbröd beter sig också.
Varmast ugn vinner
När det kommer till pizzabak är det få saker som gör pizzan så god som en riktigt het ugn. Det finns ju olika knep för det där, allt ifrån John Lanzafame som med en mycket intrikat metod bakar sina pizzor på ugnens rengöringsprogram till vem det nu är som har pizzan på en uppochnedvänd stekpanna längst upp i ugnen. Det blir lite väl krångligt ibland bara. Såhär brukar jag göra:
Jag sätter ugnen på absolut högsta värme en bra stund i förväg, gärna en timme. Bakstenen har jag där den brukar ligga, i mitten av ugnen. En liten stund innan första pizzan ska in sänker jag värmen med tio grader eller så för att vrida upp den på fullt just när pizzan åker in. På så vis kan man vara säker på att värmeelementen kör för fullt när man bakar pizzan. Hade jag haft den på fullt hela tiden hade pizzan bakats på sjunkande värme och det vill man ju inte. Man kan också dra på grillfunktionen just när pizzan åker in så får den lite extra skjuts.
Otroligt nog är det ju inte ovanligt med ugnar som inte går längre än till 225 eller 250 grader nuförtiden. Idiotiskt! Så glöm inte det den dag ni köper ny ugn, kolla värmen!
Stora bröd är goda bröd
Här kommer ett tips som kan vara användbart för i stort sett vilket brödrecept som helst: Baka ett jättestort bröd istället för flera mindre! Mina degar är nästan alltid på cirka 1,7 kilo och ofta gör jag två bröd på en sån deg. Men så ibland, som i fredags när jag bakade det här vete/durum/råg-brödet, gör jag ett enda stort av hela degen.
Ett så stort bröd behöver mer tid i ugnen för att bli genombakat och den långa tiden ger brödet fantastisk karaktär och en otroligt bra skorpa. Jag satte in brödet på 250 grader och efter 15 minuter sänkte jag till 230 grader och lät det stå ytterligare ungefär 35 minuter. Totalt 50 minuter i ugnen alltså.
Om man inte har en så stor jäskorg som behövs till ett sånt här bröd kan man som jag låta degen jäsa i en mjölad handduk som man lägger i en vanlig pastakastrull.
Brödet är det som finns på sidan 103 i nya boken, men för den som inte har boken kan jag berätta att det innehåller 300 gram vetesurdeg, 575 g vatten, 450 g vetemjöl special, 200 g durumvete, 200 g rågmjöl och 20–25 g salt.
