Etikett: surdeg

Ovanligt gott rågbröd

Jag är verkligen nöjd med det här brödet. Det smakar mycket råg och surdeg på ett fint sätt, och  konsistensen är precis som jag vill ha den – brödet är otroligt saftigt men inte kladdigt alls (visar sig också på att brödet är lätt att skära). Brödet består bara av fullkornsråg, filmjölk, salt och lite surdeg. Om man vill kan man ersätta filmjölken med vatten, men jag tycker filen ger den ännu godare smak. (Om man använder vatten kan man dra bort 50–75 gram.) Här kommer receptet: Fortsätt läsa Ovanligt gott rågbröd

Det bästa på länge

När jag började baka surdegsbröd var jag alltid lite orolig att degen skulle bli överjäst. En överjäst deg som jäst på surdeg är ingen rolig historia – den tappar liksom all spänst, är praktiskt taget omöjlig att baka ut och reser sig väldigt dåligt i ugnen. Dessutom blir ett överjäst surdegsbröd gärna lite väl surt i smaken. Fortsätt läsa Det bästa på länge

Spara, förvara, mata och baka

Jag håller på att bygga ett torn. Från början skulle det bli en slags liten lekstuga, men mer och mer har det börjat likna ett torn rätt och slätt. Ett utkikstorn. Jag har kommit över tre begagnade potatislådor som jag staplat på varandra och nu håller på att skruva ihop på ett sätt så att det blir stabilt och att man kan ta sig upp och ned på ett säkert sätt. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta. Efter sommarens lilla surdegsskola är det fler som ställt frågor kring hur man hanterar surdegen mellan brödbaken. Jag missade nog en sådan beskrivning. Till att börja med kan man säga att det finns en massa olika sätt att spara sin surdeg, och exakt hur man gör behöver inte spela någon större roll. Det viktiga tycker jag är att surdegen, den dag då du bakar med den, är riktigt friskt bubblig. Såhär gör jag:

En liten mängd surdeg, någonstans mellan 30 och 50 gram skulle jag tro, förvarar jag i en burk i kylskåpet. I god tid innan jag ska sätta en bröddeg (oftast kvällen innan) blandar jag den lilla klicken med mer mjöl och vatten i en bunke. Exakt hur mycket jag tar varierar, men nu för tiden gör jag oftast en bandning med 100 g (1 dl) vatten, 30 g (1/2 dl) rågmjöl och 30 g (1/2 dl) vetemjöl. Ja, och den lilla klicken från kylen då.

Efter 6–8 timmar har surdegen bubblat igång ordentligt. Då häller jag tillbaka en klick i min burk (30–50 gram eller så, motsvarande en knapp dl) och sätter den i kylen. Den är alltså till för nästa bakomgång. Resten, det som är kvar i bunken, använder jag till min deg.

Om man bakar åtminstone en gång i veckan så behöver man inte bekymra sig om surdegen i burken i kylen, den klarar sig fint. Om det går längre mellan baken så kan det vara bra att mata den var tionde dag eller så. Då häller man bara bort allt utom lite på botten och fyller på med mjöl (lika delar råg och vete använder jag för tillfället) och vatten tills den har konsistensen av tjock våffelsmet. Då kan man låta den stå framme några timmar innan man sätter in den i kylen i väntan på att bakdagen faller sig på.

Men återigen, det här är bara ett sätt att göra det och det finns många fler metoder som är minst lika bra. Vissa anser förresten att surdegen inte mår bra av att förvaras i kylskåp och säger att den blir alltför sur då, men det problemet har inte jag upplevt.

Jo, en sak till: Den där lilla klicken jag förvarar i burken i kylen kallas ofta surdegsgrund, men det är alltså inget annat än surdeg. Att man kallar det ”grund” är nog bara ett sätt att säga att man använder det för att starta igång en viss mängd surdeg som man ska ha till ett brödbak.

Ännu enklare bröd

Det verkar som att de där verkliga framstegen kommer ungefär vartannat år. De där framstegen då man kommer på något som både gör bakningen enklare och bröden godare. Och jag tror att jag är där nu! Det är nog en kombination av den blandade surdegen, en ännu enklare vila/vika-metod och det här att baka bröden i gryta som tillsammans gör att det aldrig varit enklare att baka ett bra surdegsbröd.

Om jag jämför med hur jag bakade för några år sedan så är det nog mest metoderna som jag tycker har blivit bättre. Även då kunde jag nog få till ett bra bröd, men då var det oftast med degblandare, degar i jäslådor som skulle vikas i olika omgångar och  ugnstemperaturer som skulle vridas hit och dit under bakningen. Och det är inget som helst fel med allt det där, men jag tycker det är så otroligt spännande att man faktiskt kan åstadkomma lika bra eller ännu bättre bröd med mycket enklare metoder.

Jag är inte riktigt i mål än, men i stora drag går det ut på att jag bakar på en surdeg som är gjord på lika delar råg och vete. På en deg med totalt 1000 gram mjöl står surdegen bara för 60 gram, och det är ju mycket mindre än jag haft tidigare. Jag knådar inte degen utan blandar bara ihop den, låter den vila och vänder runt den i bunken vid två tillfällen (istället för tre som jag gör i senaste boken ). Dessutom (hör och häpna!) har jag skippat detaljen med att vänta med saltet. Jag vet att många retat sig på den detaljen och att blanda i saltet från början gör ju livet åtminstone lite enklare.

Grundreceptet på surdegsbröd blir då såhär:

1. Blanda en klick (ca 50 gram) surdeg med 100 g vatten, 30 g rågmjöl och 60 g vetemjöl i en rymlig bunke. Täck med lock och låt bubbla igång under 6–10 timmar i rumstemperatur.

2. Ta undan en klick surdeg till kommande bak. Förvara i kylen.

3. Tillsätt 600 g vatten, 940 g mjöl (varav minst 500 g vetemjöl, gärna special) och 20 g salt.

4. Rör tills allt blandats ordentligt. Du behöver inte knåda degen. Täck bunken och låt vika 30–60 minuter.

5. Sträck och vik degen där den ligger i bunken. Ta tag i degens ytterkant och vik in mot mitten. (Här finns en film som visar momentet.) Låt degen vila 30–60 minuter.

6. Upprepa vikningen en gång och låt degen vika cirka 60 minuter.

7. Ta upp degen på ett mjölat bakbord. Forma degen rund genom att vika in kanterna mot mitten. Täck med en handduk och låt vila 20–40 minuter på bänken. Det här blir ett riktigt stort bröd, men du kan förstås dela den i så många bitar du vill ha.

8. Vänd degen så att släta sidan kommer nedåt och vik sedan in kanterna mot mitten på nytt. Lägg sedan degen, med släta sidan nedåt, antingen i en stor jäskorg eller på en mjölad handduk i ett durkslag. Senaste tiden har mina bröd fått jäsa i vår matkällare där det är ungefär 14 grader och då har 6–8 timmar varit lagom.

9. Värm ugnen till 250 grader. Strö lite, lite mjöl på degen och vänd över den i en gjutjärnsgryta. Gör några snitt ovanpå, sätt på locket och stoppa in hela grytan i ugnen.

10. Efter 3o minuter tar du av locket och bakar ytterligare 30 minuter. Totalt cirka 60 minuter alltså. När jag gör två bröd av en sådan här deg brukar jag baka av den 20 + 20 minuter ungefär.

11. Ta ut grytan, vänd ur brödet och låt svalna på ett galler.

Bra bröd på blandad surdeg

Den där surdegen som jag talade om, där jag blandade lika delar vete och råg har visat sig vara en riktig succé. Vanligtvis har jag bakat ljusa bröd på vetesurdeg och mörka bröd på rågsurdeg, men nu använder jag alltså bara en surdeg som jag bakar alla mina bröd på. Jag bestämde mig för att testa det för ett par veckor sedan och jag kan nu konstatera att det funkar riktigt bra.

Den uppenbara vinsten med att bara ha en surdeg som man använder till alla bröd är förstås att den aktiveras oftare, och ju oftare en surdeg används och aktiveras desto bättre blir den, det är i alla fall mitt bestämda intryck. Om man jämför den här blandsurdegen (som jag alltså blandar med lika delar vete- och rågmjöl) med en vetesurdeg så upplever jag den som lite surare i sin karaktär. Därför har jag  minskat mängden surdeg i själva bröddegen när jag bakar ljusa bröd. Förresten tror jag att hur degen jäser – snabbt och varmt eller länge och kallt – påverkar det färdiga brödets smak mer än hur sur surdegen var från början.

Den här surdegen bubblar igång lite snabbare och känns lite piggare än en surdeg som matats enbart med vetemjöl. Jäskraften är hur bra som helst och jag har som sagt kunnat minska mängden surdeg men får ändå samma fart på jäsningen.

Här är ett fullkornsbröd jag bakade på blandsurdegen för några dagar sedan och som blev gott och bra på alla sätt. (160 g bubblig surdeg, 400 g vatten, 250 g rågmjöl, 150 g fullkornsvete, 12 g salt. Blanda ihop degen, jäsa cirka 4 timmar, baka ut i form och jäsa i kylskåp cirka 6 timmar. 60 minuter i 200-gradig ugn.)

Fina ljusa bröd blir det också. Igår morse bakade jag det här helt knådfria brödet som tamigtusan var ett av mina bästa ljusa bröd på länge. Precis lagom syrligt och perfekt konsistens. Särskilt glad blir jag när det blir så bra med så enkla medel. Såhär gjorde jag.

På förmiddagen blandade jag en liten klick surdeg (som jag hade stående i kylen) med 100 g vatten, 30 g rågmjöl och 30 g vetemjöl. På kvällen när det bubblat igång fint tog jag först tillbaka en liten klick till surdeg till kommande bak och blandade sedan ned 600 g vatten, 940 g vetemjöl och 20 g salt. Jag knådade inte alls degen, utan bara blandade ihop. Tio minuter senare vände jag runt degen några varv med handen innan jag satte på ett lock och lät den stå framme i köket under natten.

På morgonen började jag med att sätta ugnen på 250 grader (med en baksten på mittenhyllan) och skrapade därefter ut den jästa degen på ett mjölat bakbord. Jag vek ihop degen till ett fyrkantigt paket, lade på den handduk och lät jäsa ungefär en timme.

Sedan delade jag bara degen i två bitar. Den ena fick bli rostbröd att frysa så den lade jag i en smörad och mjölad brödform. Den andra degbiten lade jag bara in på bakstenen som den var. Och så 30 minuter i 235 grader. Klart!

Bästa rostbrödet i Stureby, jag lovar!

Finmalet från Råberga

I lördags köpte jag med mig en påse av Råberga kvarns fullkornsvetemjöl när jag var på Rosendal, och häromdagen bakade jag ett bröd på det. Ett mycket gott bröd! Råberga kvarn gör skillnad på sitt finmalda fullkornsvete och grahamsmjölet. Det sistnämnda är visserligen också är ett fullkornsmjöl på vete, men det är grövre malt och innehåller större skaldelar. Mjölet var jätteroligt att baka med, degen blev fantastisk och smaken  mycket fin.

Sedan jag blandade i lite råg i min vetesurdeg för en vecka sedan har jag fortsatt med det. Jag tänkte jag skulle testa det några veckor för att se hur det känns. Det är ju många som gör så, matar en endaste surdeg med både vete och råg istället för att ha två olika. Det har absolut sina poänger, den största kan nog vara den att om man bara har en surdeg att ta hand om så kommer den att matas oftare, och det vet vi ju att den surdeg som ofta matas är den som mår bäst! Jag ska baka lite mer på den så återkommer jag med en liten utvärdering på projektet så småningom.

Här kommer något som liknar ett recept på brödet. Jag har ingen våg här hemma så mjölmängden är lite mellan tummen och pekfingret.

På kvällen
50 g surdegsgrund
100 g (1 dl) vatten
30 g (1/2 dl) rågmjöl
30 g (1/2 dl) vetemjöl

Blanda ihop i en bunke, täck med lock och låt stå under natten eller 6–10 timmar.

På morgonen
160 g av surdegen från gårdagen (spara alltså ca 50 gram till kommande bak)
600 g (6 dl) vatten
400 g (ca 6 1/2 dl) fullkornsvetemjlöl
500 g (ca 8 1/2 dl) vetemjöl (jag hade Icas ekologiska special)
20 g (1 msk) salt

Blanda surdegen med alla nya ingredienser utom saltet. Jag knådar inte degen här utan rör bara ihop den så att den blandats ordentligt. Låt vila cirka 30 minuter.

Tillsätt saltet och vik degen en vända där den ligger i bunken. (Här finns en film som visar vikningsmomentet.) Låt degen vila ytterligare 30 minuter och upprepa sedan vikningen. Och så en sista gång, vila 30 minuter sedan vika. Vikningen gör du alltså totalt tre gånger och efter sista gången får degen vila cirka 60 minuter.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord och dela i två. Forma degen till spända bollar genom att vika degens kanter in mot mitten. Låt vila under en handduk 20–30 minuter och forma sedan bröden till önskad modell och lägg dem att jäsa i korgar eller invirade i en handduk. (Här finns en film som visar de båda momenten.) Låt bröden jäsa riktigt ordentligt. Antingen i rumstemperatur i 3–5 timmar eller i kylskåp upp till 15 timmar.

Sätt ugnen på 25o grader i god tid med en baksten eller plåt på mittenhyllan och en oöm plåt längst ned i ugnen. Skjutsa in bröden på den heta stenen och hiva in några isbitar eller lite vatten på den nedre plåten (det ger ånga som bröden tycker om). Baka av bröden på 250 grader i cirka 35 minuter. Håll lite koll på bröden och sänk värmen på slutet om de börjar få för mycket färg. Ta ut bröden och låt svalna på ett galler.

Glad påsk!

Vi är många som är trötta på att den här vintern aldrig tar slut

Jag vet inte vad ni säger, men jag börjar bli rejält trött på att den här vintern bara pågår. Jag vill ha vår och värme och tussilago nu. En annan som är trött på vintern är min vetesurdeg. Den har inte alls varit sig lik på sista tiden. Trött och oinspirerad är vad den är, som att den säger låt mig bara vara och ta fram mig när snön har smält. För att få lite skjuts på den har jag nu matat den med både vete och fullkornsråg, det brukar göra susen. Vi får se.

I helgen tycker jag ändå att ni ska trotsa det vissna vädret och bege er till Rosendals trädgård där det är brödsalong. Det händer massor av roliga saker och själv kommer jag vara med på den spännande diskussionen om mjöl, bakning och hållbar utveckling som hålls i ett av växthusen på lördag klockan 11.30. Hela programmet finns här.

Nattjäst surdegsfralla med mycket smak

Det fina med den här nattjästa surdegsfrallan är att den knappt kräver något alls i form av knådande eller annan handpåläggning. Det den kräver, dock, är att du drar igång en surdeg på morgonen så du kan sätta degen på kvällen. Jag har gjort stora bröd med den här metoden också, men jag tycker nog det passar allra bäst till frallor ändå. Som att frallor inte ställer lika höga krav på degens egenskaper, de ska ju inte resa sig så mycket så att säga. Här kommer recept (samma ingredienslista som brödet på sidan 103 i boken, bara logistiken skiljer):

På morgonen
50 g vetesurdegsgrund
150 g vatten
150 g vetemjöl special

På kvällen
surdegen från morgonen (spar ev lite till kommande bak)
575 g vatten
450 g vetemjöl special
200 g durumvete
200 g rågmjöl
20–25 g salt

Blanda alla ingredienser och låt vila 10–30 minuter. Vik degen en vända där den ligger i bunken. I vanliga fall upprepar jag den här vikningsproceduren, men till de här frallorna är det inte nödvändigt. Täck bunken och låt stå i rumstemperatur cirka 5–6 timmar (eller längre i svalare temperatur).

Sätt ugnen på 250 grader. Skrapa ut degen på et rikligt mjölat bakbord. Degen bör nu ha jäst upp ordentligt, men inte så mycket att den helt kollapsar när du nu försiktig skrapar ut den på ett rikligt mjölat bakbord. Strö på en eller två nävar mjöl och dra ut degen till en rektangel, kvadrat eller vad du vill. Cirka 4 cm tjock tycker jag blir lagom. När jag bakar liknande frallor med bara vetemjöl i degen brukar jag vika ihop degen till ett paket i det här läget, men jag skippar det med den här lite vekare degen.

Dela degen i frallstora rutor och lägg på ett bakplåtspapper. Jag brukar vända dem så den sida som låg på bänken kommer uppåt, men det spelar ingen större roll. Täck med en handduk och låt jäsa 3o–40 minuter. Sät in frallorna på en plåt eller låt papperet glida in på en het baksten. Baka av tills de fått fin färg.

Piggare surdeg

I den nya boken är logistiken kring surdegsgrunden lite annorlunda mot tidigare. Så här: I burken som jag spar i kylen har jag inte mer än ungefär 50 gram (jag har förresten två, en på råg och en på vete). När jag ska dra igång ett brödbak tömmer jag burkens innehåll i degbunken och blandar i mjöl och vatten. När surdegen sedan bubblat igång ordentligt, efter 6–10 timmar beroende på temperatur, så tar jag tillbaka en lika stor klick till min lilla burk att spara i kylen till nästa brödbak.

Tidigare brukade jag spara en lite större mängd surdegsrund, använda den som förbrukningsvara så att säga, och sedan mata på den när den tagit slut.

Poängen med den här metoden är att surdegsgrunden aktiveras oftare och därmed blir stabilare och bättre att baka med. Enklare är det också på så vis att man inte behöver fundera på när den tar slut, den fylls ju på vid varje bakningstillfälle.

Det är dock inga problem att baka de gamla recepten med den här metoden. Är man noga ser man förstås att mängden surdeg med den här metoden blir lite mindre och man kan förstås kompensera för det om man vill vara petig.